Vippad afton

Wow! Igar var en fantastisk kvall har i Sydney!

Igar traffade vi Rune och hans van vid 10-tiden i centrum… Vi gick till en bar dar Rune tydligen kande nagra andra killar… Tva var Svenskar och en dansk. Vi var nu 3 danskar och 3 svenskar med varsin pilsner!

Danskarna visste ett stalle som Fedde Le Grand skulle lira pa och sjalvklart kannde de Camille Jones som ar fran danmark! Camille Jones ar den rara lilla flicka som sjunger i laten ”the creeps”. Detta betydde gastlista och gratis intrade for oss all.

Najs, vi tog nagra shots sen gick vi till Art House som stallet hette dar fedde skulle lira! Snabbt forbi kon och in i vimlet. Vi kopte galna mangder alkohol och drack tillsammans som de vikingar fran skandinavien vi intalade oss att vi var… Klockan blev drygt ett innan Fedde hojde volymen och Ida Corr intog scenen. (tjejen som sjunger ”Let me think about it”) Helt hysteriskt bra! Galet mycket folk, galet mycket hander i luften, galet roj och satan vad bra det var… Sen intog Camille Scenen och aterigen blev det helt galet pa dansgolvet! Riktigt frackt med Live Acts och inte bara en DJ som snurrar skivor!

Svettiga lamnade vi dansgolvet och bestallde mer drinkar for att sen sta och minglade ett tag… Nagon halvtimma senare kom bade Ida och Camille och var med oss resten av kvallen vilket sjalvklart var trevligt!

Vi hade en vansinnigt bra kvall och kom inte isang forsen 6 pa morgonen… Sov 3 timmar innan vi var tvugna att checka ut for att ga till hotellet dar vi nu bor… Inte helt pigga idag, men aterigen, efter en sadan riktigt lyckad kvall ar det ok att ma skit idag…

Camille Jones med The creeps

Ida Corr med Let me think about it

Back in Sydney!

Igar kom vi tillbaka till Sydney, efter en fyra timmars flygfard fran wellington som var dryga timmen sen…

Nar vi klev ut planet fick vi en smarre chock! En otroligt intensiv varme och framforallt fukt slog oss hart och det tog inte manga minuter innan Jeansen och t-shirten satt klibbade mot vara kroppar!

Nar vi lamnade Sydney borjade det bli lite varmare och skonare, men inget som det har! Just nu svettas vi iprincip hela tiden, vad vi an gor… Antar att det tar nagra dar att vanja kroppen vid luftfuktigheten…

Anyways… Det ar galet skont att vara tillbaka i storstan Sydney, lite puls och hoga byggnader och nu aven riktigt varmt och somrigt! Me like!

Imorse vaknade vi tidigt och gick till starbucks och at en mumsig frukost och sog i oss atmosfaren som var runt oss… Efter det en heldag i staden. Carl kopte ett par skor och jag ett par shorts.

Ikvall skall vi mota upp med varan kara van Rune som vi traffade pa trippen i NZ… Han har en kompis fran danmark har och vi skall kaka en middag och sen ga ut och gora staden olugn!

Xmas in New Zealand

Juldagen idag… Julen skall firas… Pa med luvorna och det glada humoret! ut for att kopa lite bers och hanga pa stranden!!!

Alla affarer ar stangda.. tillslut hittar vi en 7 eleven liknande affar som saljer bers! YES! Vi gar mot olkylen och marker att den ar last… Vi fragar mannen bakom kassan varfor den ar last.. Han forklrar for oss att pa juldagen sa far ingen alkohol saljas enligt Nya Zealandsk lag… Tack for den… Alla gator ligger ode… det kanns som vi ar de enda overlevande efter en attack fran aliens… Inga bilar pa vagarna, inga manniskor nanstanns i princip… Laskigt.. Vi gick ner till stranden och satt nagra minuter innan vi gick hem till varat kara hostel igen… En riktigt sorglig och ensam julafton… Titta sjalva…

Reverse Bungy!

Idag ar detd en 24:e och det betyder julafton hemma i Sverige sa God Jul pa er!

Har pa Nya Zealand sa firas jul pa juldagen, alltsa imorgon… Detta fick jag och Carl reda pa imorse… Sa vi fick ta av oss tomteluvorna och halla oss en dag till, lika tur det for vi madde inte helt hundra imorse da vi hade varit ute kvallen innan med varan kara van Scotty, (reseguiden) som hade vagarna forbi Wellington pa en annan Tur… Sa vi gick ut alla tre och hade en riktigt galen kvall med flera valdigt markliga incidenter… Innan vi borjade dricka sa foreslog Scotty att vi skulle gora en reverse Bungy Jump…  Sjalvklart tankte vi! Vi satte oss i en bur, blev fastspannda, varpa ett enormt gummiband spanndes uppat och sen, vips sa lossnade buren fran marken och vi for upp i himlen lojligt snabbt och snurrade runt och gungade upp och ner ett tag… Vansinnigt roligt och hela magen kom upp i halsen! Good Times! 

Senare sa spelade vi billjard och rakade sla av lampan som hangde over bordet, varpa en sladd hangde ner vilken Carl tog tag i och forde mot min arm… 220 volt genom kroppen.. Det var en javla chock vill jag pasta… Detta var bara en av manga valdigt konstiga saker som hande denna afton.. Riktigt kul kvall i vilket fall som helst!

Vi sag pa Madagascar 2 idag ocksa.. Den var defenitivt roligare an den forsta… Se den! Skrattade galet mycket!

Aterigen, God Jul!

Filip och Fredrik did it!

Maste visa den har… Exakt dar, exakt det hoppet gjorde jag och Carl, precis som Filip och Fredrik… Dom ar ganska radda kan man val saga… Framforallt Filip!

Pretty scary huh??

Vita converse och party pills

Nu har vi varit i wellington i några dagar och julafton närmar sig med stormsteg, tyvärr följer inte julkänslan med… I själva verket känns julafton väldigt avlägset… I vilket fall så var jag och köpte mig ett par vita converse i julklapp till mig själv… Dom är väldigt fina och jag blev väldigt glad när jag fick dom!

Häromdagen kom jag in på Lunds Universitet – Politices kandidatexamen.
Har inte riktigt bestämt mig om jag vill gå eller inte… Men det lutar nog åt att jag kommer hem från australien, är hemma en natt hos familjen innan jag packar en ny väska och ger mig iväg igen…

En rolig grej vi har märkt med wellington är att det finns otroligt många affärer som säljer ”party pills”… Helt lagligt skall man med ett sådant piller få sig ett ordentligt rus och skratta och dansa i flera timmar… Vilken härlig värld vi lever i, kanske blir den bästa julen någonsin haha

Adrenalinetrip Pictures!

Quad Bikes!

Igar befann vi oss i Nelson. Den stad i Nya Zealand med flest soltimmar per ar! Det osregnade precis hela tiden under de dygnet vi var dar… Vi blev ratt besvikna till en borjan kan vi val lugnt saga… Men! Det visade sig vara idealt vader for den aktivitet vi skulle utova denna dag, namligen quad biking. 350 cc, 5 vaxlade, 4 hjulsdrivna monster som kommer fram precis overallt! Jag, Carl och en dansk kille vi rest med (Rune, tydligen en av Danmarks storsta TV-komiker) skulle ge oss pa quad bikingen, men inte vilken som helst, utan den som man bara fick gora om man var erfaren och fysiskt stark. Vi ljog vilt och sa att vi hade akt valdigt mycket quad bike innan och att svara vagforhallande inte var nagot problem.

Sa enkelt var det, (eller vi var tvugna att forst skriva pa att vi ansvarar for var egen sakerhet) och vips pa med utrustningen och upp pa fyrhjulingarna. Snabb genomgang hur man vaxlade, sen bar det av, upp pa bergen.

Guiden forst, sen Rune, sen jag och sist Carl, 5 meters mellanrum… Slingriga vagar, 1 – 2 meter breda, osregn, lerigt. Perfekt dag for andamalet!

Det skvatte som galet nar vi gasade pa och slirade loss i svangarna som ledda oss hogre och hogre upp pa de smala vagarna. Pa sina stallen var det 1000 ft. drop mot saker dod om man rakade kora av de smala vagarna, inget natskydd eller nagot. Helt oppet och valdigt farligt. Men javlar vad frackt det var. Man var pa hugget hela tiden och kande verkligen att man levde! Vi akta upp pa vansinnigt branta klyftor, over djupa flodar, sa djupa att i princip hela quad biken var under vattnet. 33 km akte vi pa ca. 2.5 h… Vid ett tillfalle akte vi pa ett oppet falt och det var far overallt och vi kunde gasa pa som fan, sen helt plotsligt kom en stor vattenpol framfor oss, kanske 1 meter djup och 5 meter lang. Vi flog i vattnpolen och skrek av lycka och fick enorma mangder vatten over oss, i ansiktet och in i munnen… Efter ”polen” stannade var Guide och forklarade sa fint for oss att den polen bestod av ca. 85 % farskit…

Det var en fantastiskt aktur, helt galen och frack som satan! Som man tror jag man behover gora sant har ibland for att leka av sig…

Idag ar det den 16:e Dec och vi har kommit fram till Wellington, Nya Zealands Huvudstad och adrenalinetripen ar for varan del slut. Nu skall vi stanna i Wellington over jul och bara ha det bra!

Rolig info om Wellington ar att varje dag intraffar det 13 jordbavningar och darfor har alla hus istallet for ett garage, en enorm gummiplatta kan man saga, for att inte falla ihop.

Nasta inlagg utlovar jag bilder i massor fran varan galna trip och fantastiska landskap (vi har trots allt tagit fler an 600 bilder senaste 10 dagarna…)

The adventure continues!

Igar fortsatte aventyret da vi spatserade upp pa ett enormt berg i en fantastisk dal, omringad av vattenfall och gronska. I mitten av denna dal var en enorm glaciar. 50 meter sno faller ner pa glaciaren varje ar… Det ar en hel del.. Varldens enda glaciar som faktiskt blir storre for varje ar som gar… Bara en san sak!

Nar vi narmade oss glaciaren sa satte vi pa oss vara isdubbar, fick varan vandringskepp och sen borjade vi ga omkring pa denna enorma glaciar. Helt otroligt frackt, och framforallt vackert! Dar ar nagonting man inte ser varje dag. Dessutom var det varmt och behagligt, behovde inte ens ha tjockistroja pa sig… Helt enkelt magisk upplevelse.

Det blev kvall och det var dags for party! Alla pa trippen fick varsin stor soppase och en mindre vit soppase… Med detta skulle man skapa en dress. Jag gjorde en bikini, nasty, och sa hade jag ju kvar min wig fran halloween att toppa den redan vidriga kladseln… Riktigt nasty nu… Carl bar sin drakt som ceasar och anvande sin lilla plastpase att skapa en turbanliknande huvudbonad… Vi blev berusade, redigt berusade och dansade och hade det riktigt skoj, sen var det fashionshow och alla fick visa upp sig… Jag vann faktiskt denna fashionshow och fick nagra gratis drinkar och sen var det in i dimman…

7.45 pep klockan morgonen efter. Hade inte kommit i sang forsen drygt 4, huvudet dunkade hart… Det dunkade annu hardare nar jag reste mig och insag att jag masta packa, gora i ordning mig och ata frukost pa 15 minuter for att sen aka ivag i bil till ett stall dar vi skulle rida…

Helt overkligt, fortfarande en aning berusad sprang jag omkring och bara slangde ihop allt och vi kom in i bilen nagon minut over atta och swisch, helt plotsligt stod vi framfor varsin enorm hast… Jag kunde verkligen inte lata bli att le. Jag var helt trasig, trottare an nagonsin och skulle nu upp pa detta monster som stod framfor mig. Jag har ingen tidigiare erfarenhet av hastar…

Var guide, en dam i 60 arsaldern, en cig i munnen, gratt langt har, rutig skjorta och cowboyhatt hjalpte mig upp pa hasten och forklarade hur jag manovrerar den.

Jag bara log och forstod inte riktigt vad som hande, men ratt var det var sa red vi ivag och da vaknade jag till liv. WOW sa fint det var, vi red upp pa ett berg, precis dar delar fran filmerna Narnia och Sagan om ringen spelats in… Jag borjar forsta varfor alla fantastiska sagofilmer ar inspelade har i Nya Zealand, aldrig tidigare har jag skadat ett sa unikt och vackert landskap som har.

Sjalva ridturen gick fint och min hast var en stor snall tjej som tog val hand om mig dar hon traskade omkring med mig pa ryggen genom Mordors skogar och Narnias sagovarld.

Jag och Carl har det javligt bra rent ut sagt!

Adveture of my life

Jag vet att detta blev ett langt inlagg, men de fa sakerna jag nedan beskriver av allt det fracka vi har sett och gjort ar lasvart!

De har gatt fyra dagar sen vi borjade varan adrenalinetrip… De har forsta fyra dagarna har varit de haftigaste i mitt liv. Jag har upplevt total radsla, radsla jag inte trodde var mojlig att uppleva. Jag har sett den finaste och kanske framforallt mest unika naturen nagonsin…

Det ar valdigt svart att beskriva alla dessa grejer, och vi har gjort sa himla mycket de senaste fyra dagarna att jag inte kan eller hinner skriva allt har, men jag skall beratta lite om det allra frackaste.

Forst och framst kom vi till en stad som hette nagot i stil med kohi som ar nya zealandska for nagot i stil med ”sleeping nest”… Detta darfor det skulle vara sa lugnt och stilla dar i dalen…

Vi klev ur bussen och vara hakor foll till marken. Aldrig nagonsin har jag skadat sadan vacker natur.

En fantastisk stor och stilla sjo, omringad av enorma berg med vacker gronska, i bakgrunden till detta ett mycket vassare och hogre berg som pa toppen var tackt av sno. Det var stralande sol och sakert 25 grader. Helt fantastiskt hur man kan fa se olika arstider pa exakt samma stalle. Hur jag an beskriver detta och hur manga bilder jag an lagger upp sa maste man vara dar for att fa den fantastiska kansla jag fick! ett ord: Peaceful

Darefter akte vi buss langst smala dalar med enorma berg overallt runt om oss, helt enastaende landskap… Till sist akte vi mot ett gigantiskt berg och jag tankte, jaha, atervandsgrand, men sa var det givetvis inte, utan en lang smal tunnel ratt igenom berget motte oss nar vi kom fram…

Nar vi akte in igenom tunneln satte var busschuffor, (som for ovrigt ar helt fantastisk. vansinnigt rolig och kunnig) pa Mission Impossible soundtracket som om ett fantastiskt aventyr vantade oss inne i tunneln, precis nar vi kom till mynningen pa andra sidan for att fara ut igenom tunneln satte han pa ”What a wonderful world”

Och vilken wonderful miljo det var nar vi kom igenom, Gront precis overallt, andlost langt bort at alla olika hall, makalosa berg och nu det basta. Vattenfall rinnandes langst bergen nast intill overallt. Helt fantastiskt!

Dar akte vi nerfor dalen mot en bat som tog oss ut i en fantastisk alv… Val pa baten stallde vi oss allra langst fram i foren nar kaptenen helt plotsligt akte rakt mot en bergsvagg, men inte vilken bergsvagg som helst, utan just den som hade det allra storsta vattenfallet. Vi kom bara nagon meter ifran vattenfallet som slag hart ner i havet under oss och vi blev sjalvklart genomblota!

Baten stannade pa ett fantastiskt stalle dar vi skulle spendera natten, men innan dess fick man aka kanot runt omkring i alven, vilket var sjalvklart att vi skulle gora!

Vi hoppade pa kanoterna och paddlade omkring och langst kanterna kunde man se bade pingviner och salarm, vilket var fantastiskt. I luften flog pappegojor och ornar… Runt oss var det enorma berg, vissa fulla av trad, andra kala, vassa med sno pa toppen, vissa berg hade vattenfall rinnande fran sig. har kan vi prata om friluftskansla. Wow!

Dagen efter begav vi oss till Queenstown. har har vi nu varit i tva dagar och jag kan saga att jag ar kar! HELT OTROLIG STAD! Ligger precis vid en enorm sjo, fantastiskt gront landskap, hela staden ligger i en dal. Flera scener av Lord of The Rings ar filmad precis har i queenstown pa bergen runt omkring. Detta ar ocksa staden dar du upplever de frackaste och galnaste upplevelserna du kan tanka dig. ”Embrace the fear” ar ett uttryck som passar riktigt bra in har i Nya Zealand. For det ar egentligen det allt handlar om nar man ar har…

Forsta dagen vi kom hit var det dags for nagot som heter Canyon Swing. Du hoppar 60 meter fritt fall, sen slungas du ivag i en dal i 150 km/h… Helt galet tankte vi, det maste vi bara gora!

Val dar, och radda som satan narmar vi oss kanten efter vi fatt pa oss utrustningen for att hoppa och det ar da det absolut varsta borjar… inte nog med att du faktiskt ser ner hur javla langt det ar, dessutom borjar personalen som ar dar for att hjalpa dig ner och upp psyka dig.. Saga hur farligt det ar, latsas som att nagot ar fel med din utrustning and so on. Detta for att gora dig annu raddare, och tro mig… Det blev laskigare. Mycket laskigare. Precis nar man samlat mod nog och skall hoppa, sekunden jag lamnade plattan och foll mot marken sa skrek de efter mig NOOO, och strackta sina hander efter mig som om nagonting var javligt fel… Detta gjorde att magen kom upp i halsen och ett skrik av ren radsla och forstaelsen att jag faktiskt kommer do!

Ja, det var en kick… Vi hoppade en gang till.

9.30 morognen efter satte vi oss i en buss pa vag mot ett skydive. 15 000 ft. (4600 meter)

Nervosa, men anda me rspannande an laskigt, satte vi pa var utrustning, (flygdrakt, hjalm, skyddsglasogon och vantar) darefter pratade vi lite med var fotograf och han som skulle sitta pa ryggen av oss, sen var det ratt in i planet. OJ vilket litet plan, vi satt ordagrant pa varandra, 9 personer, ca 1 meter brett, 1,3 meter hogt och 5 meter langt, stolar vad det inte tal om…

Takeoff, vi begav oss upp i luften och allt blev bara mindre och mindre. nar vi var vi 3000 ft sa kom vi till toppen av det berg som sett helt enormt ut nerifran marken… bara 12000 kvar!

Val uppe vid vara 15000 sa oppnades dorren, min kamerman klev ut och hnagde i planet, jag tryckte mig ut genom dorren och blev hangandes i nagon sekund innan min ”kapten” tryckte ut mig. Forsta sekundrarna snurrade vi bara runt och vi foll helt fritt.. Galet! sen kom en liten fallskarm ut for att gora allt stabilt, och dar foll jag, fritt fall i 55 sekunder, 10000 ft, enormt hogt ljud fran vinden, obeskrivlig kansla, allt gick sa fort, sen 5000 ft kvar sa lostes fallsakrmen ut helt plotsligt svavade jag dar, lugnt och stilla, helt tyst helt plostligt. Helt otroligt, 8 minuter kvar och till sist landade vi… Kick? Ja.

Samma dag, 14.00 akte en annan buss ivag med oss mot riktigt stora dalar… Det var dags for Nevis Bungy Jump… 134 meter, 8 sekunder fitt fall, 10 meter fran marken innan du skjuts upp igen… jag madde inte bra nu… Detta kandes for javligt…

Val framme fick vi pa oss utrustningen och sen var vi forst av alla ut till ett litet hus som hangde i mitten av denna fantastiska dal med 4 vajrar. ”Huset”  hade mestadels glasgolv sa man kunde se ner. Det var langt ner… Mycket langre ner an Canyon Swing, men inte tillrackligt hogt upp for att man inte skulle kunna kanna kontakt och verkligen se marken… Jag var nervos, livradd faktiskt…

Ens namn roppades upp och man satte sig i stolen, de satte fast linan i anklarna och aven i midjan. Sen gick man fram till kanten och tittade ner… Alldeles for langt ner… Hjarnan, magen, hjartat sa at mig att det har ar valdigt fel, det finns inget som ar naturligt med att frivilligt hoppa harifran. Allt kandes valdigt ologiskt och dumt, sen horde man en rost som sa ”look at the horizon”… and so i did.. Sen horde jag 5 4 3 2 1, riktigt snabbt… Och sen Tryckta jag ifran med mina fotteroch dok ut, precis som ett svandyk, forutom att det aldrig tog slut… GALET FRACKT!!! marken narmade sig fort, drygt 200 km/h foll jag mot markan, allt gick valdigt fort och precis innan jag trodde jag skulle traffa marken lyftes jag upp ca 80 meter och sen ner igen, darefter snabbt rycka i en sele som skulle slappa anklarna och istallet lagga vikten runt midjan sa man kunde ”sitta” hela vegen upp. Detta kandes javligt fel att hangandes, nu 50 meter over marken lossa en sele… Jag rykte selen och det kom ett hogt ljud och vips jag hamnade i sittande possition.. Puuhh tankte jag, 1 sekund senare kom ett till klick och allt ryckte till och jag sjonk bara nagon centimeter, men da trodde jag att nu javlarimig Axel ar det slut…

Helt otrolig upplevelse, sa galet, sa fel, sa underbart.

Canyon Swing var laskigast, tack vare personalen…

Sky Diving var harligast, mest fantastiska upplevelsen…

Bungy Jump var en kombination av de bada, fritt fall och total radsla, samtidigt som det var helt fantastisk kansla nar man var i luften, 8 sekunder var lange nog for att man skulle hinna njuta!

Imorgon fortsatter aventyren!

Lovar att lagga upp bilder fran allt frackt, men det en annan dag, tills vidare kan ni kolla in min facebook dar jag lagt upp mina bungy jump bilder.